Whiskey history

Det är inte helt lätt att säga vem som först gjorde Whiskey. Både skottar och irländare hävdar att dom “uppfunnit” Whiskeyn.

Whiskey som ursprungligen var ren sprit, men som efter förvaring, (lagring) fick smak och färg efter vad den lagrats i.

Det som finns att “gå efter” rent historiskt och faktamässigt, är följande…….

(Skottar och irländare stavar till whiskey på olika sätt. Skottarna stavar “whisky” och canadensare och japaner likaså. Emedan irländare stavar “whiskey” och så gör även amerikanerna.)

Skottarna har hittat en “beställningssedel” från år 1494. Gjord av en munk vid namn Cor, där det framgår att han beställt korn för framställning av “aqua vitae”, det vill säga livets vatten.

Irländarna hävdar också bestämt att de var först och att det var en invandrad katolsk munk redan på 400-talet som lärt sig av araber och egyptier att destillera alkohol.

Alcohol som på den tiden användes som läkemedel och att desinficera med.) Vilket slöseri.

En del irländare tror till och med på allvar att det var Irlands nationalhelgon, munken S:t Patrick som kom med kunskapen. (Det är ju ett skäl så gott som något att bli helgonförklarad för)

Drycken kallades då “Uisge beatha” vilket även det betyder livets vatten, fast på keltiska. Skottarna skulle enligt denna irländska version, inte ha kommit i kontakt med whiskey förrän på 1100-talet när skottarnas Kung Henrik II invaderade Irland och tog kunskapen med sig hem som krigsbyte.

Whiskey, (Irländsk stavning) kan i huvudsak delas upp i tre typer. Först ursprunget (originalet) så att säga, maltwhiskey. Sedan grainwhiskey. Och sist en blandning av de båda ovan nämnda som då följaktligen kallas “blended”.

Det finns dessutom ett antal amerikanska varianter med egna amerikanska typbenämningar, men som i stort sett är samma sak.

Maltwhiskeyn är den ursprungliga drycken som skottar och irländare bränner och dricker, sedan lång tid tillbaka. Vad gäller Maltwhiskey så talar man om två kategorier. Dels “pure malt” som väl närmast kan översättas till “ren malt”. Sedan “single malt” som då kan översättas till “enkelmalt”. Men fullt så enkelt är det inte.

Pure malt består av en blandning av ren maltwhiskey från olika destillerier. Medan single malt består av ren maltwhiskey från ett och samma destilleri. Om det dessutom står “single cask” på flaskan så är det från ett och samma kok och från samma tunna. Extra fint alltså.

Grainwhiskeyn är i princip samma sak men där har man hoppat över mältningsprocessen, vilket blev möjligt med den nya kontinuerliga destillationspannan som uppfanns 1827.. (Uppfanns för övrigt av en tulluppsyningsman, som hette Aneas Coffy !) I den ursprungliga kolonnpannan var man tvungen att mälta säden först för att få gång jäsningsprocessen.

Grainwhiskeyn är egentligen också en form av ursprungswhiskey, som i huvudsak gjordes på rent korn innan den kontinuerliga destillationspannan uppfanns. Korn innehåller en mycket hög halt av stärkelse. Stärkelsen omvandlas till socker, som får igång jäsningen och som då omvandlas till alkohol.

Med den kontinuerliga destillationspannan kan man göra alkohol även på annan säd utan jäsningstillsatser. Det finns tyvärr bara en sorts grainwhiskey (Black Barrel) i det ordinarie sortimentet på det svenska Systembolaget. Men man kan ju beställa en annan sort tex Invergordon. Värd att prova.

Grainwhiskey är inte så bekant, ens bland kännarna. Och frågar man efter det på de mera kända whiskeypubarna i Stockholm så får man en mycket frågande blick tillbaka. Det är ju väldigt tråkigt, och framför allt visar det en brist på grundläggande kunskap bland de så kallade “experterna”.

Blended är en whiskey som är blandad av maltwhiskey och grainwhiskey. Så, all whiskey är således blandad på ett eller annat sätt.

Först under senare delen av 1800-talet började man blanda malt- och grainwhiskey för att få fram en mjukare och rundare smak i blandningen, som skulle kunna attrahera exempelvis engelsmännen, som då bara drack Gin och Sherry. Det blev succé och därefter växte “blended” lavinartat i hela Europa och framför allt i USA. Ända fram till 1960-80-talet var det bara “blended” whiskey som gällde och destillerierna levererade malt- och grainwhiskey till uppköparna som blandade. Nu har det dock blivit väldigt “inne” att dricka “malt” och ju äldre den är desto finare. Jag har dock den personliga uppfattningen att när whiskeyn lagrats i C.a 20 år så blir den inte bättre.

Idag är whiskeyproduktionen väldigt rationaliserad och det finns “fabriker” som bara öser fram råsprit som sedan köps av whiskeyfabrikanterna för att lagras fram till en bra maltwhiskey och där merparten sedan säljs för att ingå i någon “blended”

Dock finns det fortfarande ett fåtal riktiga “destillers” där man gör “hela” whiskeyn från säd och vatten till försäljning. Man kan få besöka dem och få en rundvandring om man har tur.

Det hade jag !
Arne