Calvados history

Calvados är ett också ett s k destillat, med andra ord en destillerad dryck som därmed blivit sprit. Den kommer ursprungligen från distriktet Calvados som utgör en tredjedel av provinsen Normandie, som ligger i norra Frankrike. Normandie har fått sitt namn av att de nordiska vikingarna ( nord-mand ) slog sig ner där och koloniserade området på den tiden när deras härjningståg slutade och de blev fast bosatta.

Calvados är ett destillat på i huvudsak äpplen, men också ibland lite päron. Man tillverkar först äppelcider som sedan destilleras och lagras på ektfat.

En enklare Calvados är destillerad i en vanlig kolonnpanna en gång och kommer ut ur destillationen med ungefär 70% alkoholhalt. Den destillationen har precis samma procedur som den skotska Whiskeyn bortsett att Whiskeyn alltid destilleras minst två gånger.

Tillverkningsprocessen på finare Calvados är likvärdig med Cognac och till viss del också Whiskey. Det vill säga att den destilleras två gånger i kopparpannor. Riktigt fin Calvados har dessutom lagrats på ekfat mellan de två destillationerna.

Det är med Calvados som med whiskey att den blir för träig i smaken om den lagras för länge i ektunna. En enklare Calvados blir inte bättr efter en lagring på cirka 20-25 år. De finare sorterna med den dyrare och längre tillverkningsproceduren kan bli bättre hela tiden upp till 40-50 års lagring. När man väl tappat den på flaska kan man lagra den hur länge som helst utan att den tar skada, men den blir heller inte bättre.

Man tillverkar också nånting som kallas “Pommeau” som, är en blandning av ettårig Calvados och ojäst cider. Man rör ihop detta i ett kar så att drycken håller 17% alkoholhalt och lagrar sedan detta i C:a 30 månader innan man buteljerar det.

Calvados dricks i Frankrike som “digestive”. Alltså “matsmältare”. Något man tar efter maten för att hjälpa magen smälta maten. Detsamma sker i Italien med “Grappa” som är destillerat på resterna man får när man tillverkar vin. (Druvskal kärnor, pinnar, kvistar och löv). I Spanien samma sak men där heter drycken “Orujo” och smaksätts ofta med anis, (Aguardiente). I Portugal kallas det “Bagasso”. Även dessa “destilllat” har det gått troll i på så sätt att det har blivit fint att dricka dem och att lagra dem och få fram årgångar. Personligen tycker jag att det är att gå aningen långt.

Calvados är ju ändå en ädeldryck precis som Cognac och Whiskey och kan variera med lagring och destillation emedan man kan skönja oerhört små variationer på den rena sprit på avfall som är fallet i de senare exemplen. Detta är dock min högst personliga åsikt.

De bästa calvadostillverkarna anses vara Groult, Coeur de Lion, Boulard och Chateau de Breuil.

För de som aldrig prövat Calvados, kan jag verkligen rekommendera det. Jag blev fast för Calvados under en bilresa på franska landsbygden när jag övernattade på ett världshus för över 30 år sedan.

Karta över Calvados, Cognac och Armagnac:
Calvados

Länkar för den djupt intresserade:

På franska:
http://www.cg14.fr/home.html

På engelska:
http://www.pere-magloire.com

På engelska:
http://www.calvados-dupont.com/Frame/welcomeenglish.htmb>