Två unga grabbar kom och grävde med en fermitet jag sällan sett. I avtalet ingick också att bereda ytan för att så en gräsmatta. ("Vad är det för dumheter, ingen har gräsmatta här"?) Alltså det skulle vara slätt och fint. Dessutom skulle en mindre jordhög flyttas två, tre meter. För det erbjöd jag det dubbla. Grabbarna accepterade entusiastiskt.
Men det var tufft och grabbarna blev trötta och förhandlade till sig 60 Hrivnas. Jag tyckte inte det var ohemult, särskilt inte med tanke på vad det skulle ha kostat i Sverige.
Dock blev det mörkt och dom hann i stort sett bara med själva grävandet. Dom lovade att komma tillbaks nästa kväll efter det ordinarie jobbet och slutföra arbetet.
Idiot som jag är i vissa sammanhang så betalade jag dom fullt ut och lite till innan dom gick. Dom fick 100 Hrivnas jämnt! (150:- kronor)
Nu hör det till saken att båda grabbarna hade en ordinarie anställning i min svågers stenföretag. Nästa kväll gick dom hem efter jobbet och kom aldrig till vår trädgård för att slutföra arbetet. Vi ringde naturligtvis efter dom men dom hade ju redan gått hem för dagen. Svågern lovade att se till att dom kom nästa dag. Inte heller det gick, för svågern behövde dom till övertid och så fortsatte det i tio dagar. Det var nämligen säsong för gravvårdsmonument inför den sista April, som är den stora gravvårdsdagen i Ukraina. Eller rättare sagt första Söndagen efter den Ukrainska Påsken.
Grabbarna fick jobba även Lördagen och skulle just hämta ut lönen när svågern talade om för dem att det blir ingen lön förrän dom gjort jobbet färdigt hos oss. Då blev det fart på dom och dom kom hit och började hacka.
Efter mycket gnäll om dåliga redskap så släppte jag iväg dom utan att det var färdigt. Det var uppenbart att dom helt saknade motivering att slutföra arbetet när pengarna dom fått redan var slut för länge sedan och att jag skulle få ett litet helvete att få dom att göra ett ordentligt jobb.
Själv lade jag trädgårdsplattor och tog en öl i solen......he he....
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 2.8 / 21 )Nu är det vår och dags för park- och vägarbete. Längs de breda boulevarderna och även de smalare gatorna är det oftast en remsa plantering mellan gångvägen och körbanan. Denna skall grävas om och planteras snyggt varje vår av butiksägarna. Det blir naturligtvis butiksbiträdena som återigen får gå ut med primitiva redskap och gräva och plantera i sina bästa kläder. (Ukrainska kvinnor har alltid sina bästa kläder på sig på arbetet).
I parker och andra generella utrymmen är det staden som betalar för anläggningsarbetet. Där är det återigen mest äldre kvinnor som står för arbetet. Nästan aldrig män!
Staden har en borgmästare som naturligtvis som alla andra förser sig ordentligt, men som också för ovanlighetens skull ser till staden och invånarna. Kanske den bästa borgmästaren i Ukraina. Han sägs vara glad i fest och vem är inte det?!? Men karln är klyftig. Han ringer upp ett antal lönsamma företag och talar om att han behöver det och det för att snygga till i parken eller det och det för att förbättra en gata. Han berättar också att dessa brister irriterar honom väldeliga och gör honom på väldigt dåligt humör och att han inte riktigt vet vad han kan ställa till med om det inte blir tillrättat. Nästa dag finns de efterlängtade resurserna på hans trappa.
När olika affärsmän besöker honom för diverse konsultationer, passar han på att fråga om dom gillar fotboll. Svarar dom ja så får dom skänka en slant till "Vorskla" stadens fotbollslag. Svarar dom nej så får dom betala ändå. Han är stringent och rättvis den karln! Och man säger bara inte nej till honom, då ber man om problem med nästan hela sin exixtens!
Den här staden har aldrig haft "strömavbrott" och inte heller fjärrvärmen avstängd, i någon sorts sparkampanj som andra städer ofta har ibland i en hel dag lite då och då och mitt i vintern. Den här staden har förmodligen de lägsta kollektivtrafiktaxorna i hela Ukraina. Det här är troligen den renaste staden i Ukraina och har förmodligen den bästa vägen mellan Kiev och Poltava.
Folket gillar honom och han blir omvald gång på gång trots att man då och då kan se honom på stadens krogar, kanon!!!!! Och då är han farlig. Då gäller det för rika affärsmän att inte vara i vägen för då kan man hastigt och lustigt bli finansiär för något av hans projekt.
Bra kille den där borgmästaren.....
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.1 / 18 )Det var en vanlig skoldag, en Onsdag. Visserligen Skärtorsdag i Sverige, men här var det inget särskilt. Man hade ändå en teaterföreställning kl. 13.00 i skolan
Vem vet vem de vände sig till. Kanske bara till övriga skolbarn. Men föräldrar var också välkomna.
Man framförde Shakespeares King Lehar, på engelska.
Jag gick dit med min hustru då hon ju har en dotter i den klassen som hade gjort scendekoren.
Vi blev välkomnade av läraren i Engelska, tillika regissören för skådespelet. Hon hälsade mig med "Pleasure to meet you.". Inte precis vad man väntat sig av en lärare i engelska.
Barnen, 15-åringar, uppträdde lite stelt och tafatt, men en del såg ut att ha talang. Vad gäller språket så var det ett fåtal som talade en engelska man kunde förstå.
Uppenbarligen så har man lärt dom en engelska som inte talas någonstans annat än möjligen på någon avlägsen polynesisk ö. Kanske pidginengelska.
Skämt åsido, det är väldigt tråkigt att Ukrainska barn ska behöva lära sig engelska av så dåligt utbildade språklärare.
Förmodligen har dom inte ens varit i ett engelstalande land. Och själva har dom troligen lärt sig engelska från någon ur det gamla Sovjetiska samhället.
Jag kan förstå att man inte har råd att skicka sina lärare på utlänsk utbildning eller praktik. Men de har ju ändå TV och filmer att lyssna på och lära sig av.........
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 2.9 / 16 )Fullt med snö, och det är vad vi i väst kallar, kaos, på gatorna.
Här höjer man inte ens på ögonbrynen. Man tar det med ro och är naturligtvis van vid det.
Varje affärsinnehavare är skyldig att hålla trottoaren ren från snö så att den är framkomlig. Även om det ibland kan vara lite si och så med hur det efterlevs, så går det förvånansvärt bra. Även villaägarna är skyldiga att hålla trottoaren ren på samma sätt. Där är det ännu mer si och så.
Men döm om min förtvivlan när jag ser att det är de anställda i butiken som får gå ut och skotta snö. Inte har dom något vidare redskap för det heller. Jag har bara vid ett fåtal tillfällen sett en riktig snöskyffel. Ändå är ju inte snö någon främmande företeelse här. Det är beklämmande att se unga flickor i högklackade skor och kort-kort stå och skotta snö. Och ävan om dom har manliga anställda så är dom oftast chefer eller har något "viktigare" för sig just då. Även restauranger och Caféer har samma skyldigheter.
När det töat och en del snö smält så blir det isbana på trottoaren men där slutar skyldigheterna. Ingen sandar, fastän sand är så billigt. Själv köpte jag ett helt lass sand inklusive hemkörning, för 120 Hrivnas. Fantastiskt.
När det gäller körbanan så plogar man först när man är säker på att det inte kommer mer snö. Alltså någon gång fram i slutet på Mars eller början på April.
Övriga utrymmen skottas av, hör och häpna, 65-åriga kvinnor. Jag har ärligt talat inte sett en enda man skotta snö på offentlig plats här.
Här finns många arbetslösa, mest män. Och enligt uppgift från säker källa så ratar dom alla servicejobb för att det är för lite betalt. Men kvinnorna som har ansvar för barnen och att det kommer mat på bordet, tar dessa underbetalda jobb, medan männen sitter på Cafe´ och dricker Konjak. Och många kvinnor som nått pensionsåldern, (55 år) tar snöskottning, gatustädning och parkarbete för att dryga ut den magra pensionen. Det är ju tur att den möjligheten finns för många som annars skulle svälta ihjäl.
Men visst känns det för jävligt att se 65-åriga kvinnor arbeta med tungt kroppsarbete, när man samtidigt ser unga friska starka män som går arbetslösa.
Att gå på krogen här är ingen större pekuniär historia. Man har svårt att komma upp i 100 spänn för en bättre lunch. Och en middag för två med förrätt, varmrätt och efterrätt. En flaska utländskt vin och inhemsk konjak till espresson. Förresten jag tog två konjak medan frugan bara tog en!
Alltihop för 399 Hrivnas! C:a 600 spänn. Och det var på Poltavas bästa krog.
Vi går ofta ut och äter lunch. Jag promenerar in till stan och möter hustrun för att äta lunch. De luncherna brukar sällan sluta över 50 Hrivnas och då inkluderar det en varsin konjak till kaffet.
Dom är tokiga i konjak här. Även om det inte är riktig konjak så kallar dom det för det. Den är väl inte av någon vidare kvalitet och smak, men det finns ett par märken som är helt drickbara.
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.2 / 18 )Visst vill alla vara fina. Även folk från andra länder. Här har man dock sina bästa kläder varje dag. I varje fall kvinnorna. Inte männen så mycket. De flesta män ser ut som i väst, och ännu värre. Mestadels går man omkring i träningsoverall eller några säckiga jeans.
Kvinnorna däremot har bästa stassen på varje dag och särskilt på jobbet förståss. Det är så viktigt att se välbeställd ut. I varje fall utåt sett och på ytan.
Det är i själva verket ett fåtal människor som är riktigt rika här, och det finns även en liten medelklass. Men alla kvinnor vill se riktigt rika ut.
Genomsnittslönen i Ukraina ligger på C:a 100 till 125 US Dollar i månaden. C:a 500 till 600 Hrivnas. Vi var och handlade mat för omkring en vecka för tre personer häromdagen och det gick löst på 425 Hrivnas. Inget märkvärdigt och ändå så blev det så dyrt. Jag fattar inte hur folk har råd med dessa fina kläder och ändå kunna äta sig mätta. Dom har ingen hyra förståss. De flesta i alla fall.
Hustrun förklarar för mig att det finns ingenting viktigare för en Ukranier än att se välbärgad ut. Det gäller att ha fina kläder och den senaste mobiltelefonen. Då ser man framgångsrik ut. Har man dessutom en gammal bil också, helst en västerländsk, så är bilden fullständig.
Men tittar man bakom fasaden så har dom kanske inte mat varje dag.
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 2.9 / 16 )
Calendar
