Bilisterna har till och med fräckheten att tuta på fotgängare som går över på övergångsställe på grönt ljus och inte är snabba nog.
Vad gäller deras sätt att hantera sitt fordon så lämnar det mycket övrigt att önska. Dom kör som biltjuvar allihop. Och då att betänka de dåliga vägarna. Att åka taxi i Ukraina är ingen sinekur för den hjärtsvage!
Här kan man, inte helt sällan, se saknade brunnslock och andra stora hål i gatorna mitt i stan. På en anslutningsgata till våran, saknas ett brunnslock sedan minst en månad. Där har någon vänlig och välmenande själ satt i en trädgren för att uppmärksamma bilisterna och eventuella våghalsar till fotgängare som vågar sig ut mitt på gatan.
Häromdagen stod det 4 poliser, eller rättare sagt den yngsta stod, de tre äldre satt, i vår gatukorsning, och hade fartkontroll.
I Ukraina kostar det 17 Hrivnas att köra upp till 20 Km/tim för fort. Men mutar man polisen med mellan 10 och 20 Hrivnas så blir det ingenting. Men väljer man att ta böterna så blir man ju också registrerad. Och tre sådana registreringar renderar i att man får ompröva körkortet. Och det kostar 600 Hrivnas. Klart att folk betalar 20 Hrivnas svart till polisen och ibland mer för att slippa en sådan registrering. Och polislönerna är väldigt låga.
Kör man fortare än 20 Km/tim över tillåten hastihet, så fördubblas beloppet. Alltså 34 Hrivnas. Alla betalar naturligtvis svart till poliserna.
Myndigheten har dock kommit underfund med detta och funderar nu på att 10- dubbla bötesbeloppen. Allt för att hjälpa till med polislönerna förståss.
Men några riktiga grepp för att få folk att köra bättre är inte aktuella.......
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.1 / 16 )Här i Ukraina har man tidig tillgång till det mesta i film, dataspel och musikväg som ges ut i väst.
Det vill säga att man kan köpa en DVD, film eller dataspel, eller en musik-CD som kopierats. Även inläggen och omslagen är skickligt kopierade.
Jag kan se en film som ännu inte haft premiär i väst.
Problemet är bara att de som kopierat och manipulerat, många gånger har tagit bort den engelska textmöjligheten och istället lagt in ett extra ljudband på Ryska.
På omslaget står det att det finns Engelsk, Tysk och Fransk textning att välja på, men när man kommer hem så upptäcker man att det inte finns.
De som säljer detta försäkrar att det finns Engelsk text, för det står ju så på.....!
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.1 / 17 )Det finns ett antal stormarknader med ett fantastiskt utbud av varor. Man häpnar dock över kontrollen av både personal och kunder. Man känner sig ibland som en riktig tjuv när man handlar.
Jag vet ju inte hur man lagt upp hanteringen av lagerhållning och så vidare bakom kulisserna. Men på ett av de bättre varuhusen har man ett system med en massa vakter som går omkring i butiken med bricka på bröstet och alla försöker se så "hemlig agent-aktiga " ut som möjligt. När man kommer till kassan så sitter det en flicka där inburad med en dator framför sig och en skrivare. En vakt dyker upp och plockar varorna ur kundvagnen. Han har en avläsare i handen som skannar in priset från varan och säger samtidigt till flickan hur många av samma vara. När allt är klart lägger han tillbaka alla varorna i kundvagnen och flickan skriver ut ett sorts kvitto på dataskrivaren. Sedan skall man gå ut, men kommer till en hall där det står ett antal vakter som skall se kvittot och gå igenom varorna så att det stämmer och att ingenting har försvunnit eller tillkommit under de 10 meterna man gått.
För det första så har man ingen chans att stjäla nånting under de 10 metrarna då det är utanför kassorna där inga varor finns. Och för det andra så kan dom rimligen inte kolla av en vagn full med varor bara genom att titta på den och lyfta på en och annan vara och summariskt gå igenom kvittot.
En helt onödig och förolämpande "säkerhetskontroll" Och ett otroligt slöseri med personal. Men personal är ju så billigt förståss.
Ett annat varuhus som säljer byggvaror och verktyg har ett annat system. Visserligen får du ta på varorna och röra dig fritt, men när du bestämt dig för att köpa något måste du kontakta personalen, och det är inte som i Sverige att du måste springa och leta efter dom inne i fikarummet, utan här dräller det av dom.
Han kommer med ett orderblock i högsta hugg och skriver ner produktnumret på det du ska ha. Du får en kopia på det och måste gå till kassan och betala. Sedan får du gå till "utlämningen" och hämta varorna. Och det är naturligtvis inte den varan som du just tittat på och bestämt dig för att köpa. Det var bara en skyltvara!
Det du får kommer från lagret och kanske inte är i samma skick som den du såg.
Jag köpte en kratta med skaft. Jag tyckte, misstänksam som jag är, att den såg bra ut. När jag fick ut "krattan" så var det en stor kvist mitt på skaftet som jag inte såg förrän jag kommit hem eftersom skaftet var inlindat i papper. Skaftet gick naturligtvis av efter första lilla påfrestning. Och vem fan åker tillbaka och reklamerar ett krattskaft för 7 Hrivnas?
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 2.9 / 17 )Här kan man ha fest nästan varje dag. Oxfilén kostar 28,30 Hrivnas per kilo. ( 1HR = 1,50 Skr) Kalvfilén ungefär lika mycket. Problemet är bara att dom styckar lite annorlunda här. Ibland kan man få en filé som är styckad på tvären och ibland en som hänger ihop med annat kött.
Grisköttet däremot är dyrt. C:a 30-35 Hrivnas per kilo. Enligt hustrun beror det på att på Sovjetiska tiden, åt man bara griskött, om det fanns något kött att köpa över huvud taget. Man är helt enkelt van vid det både i kost och matlagning och det sitter kvar. Hela det Ukrainska köket baseras på griskött.
Man kan gå till marknaden tidigt på morgonen när dom slaktar och styckar och själv peka ut det man vill ha. Eller, man kan beställa dagen före hur man vill ha det styckat. Men man får inte bli förvånad om dom styckat på ett annat sätt i alla fall. Och då har man redan betalt lite i förskott och kan rimligen inte backa ur.
Ukrainier har en sällsynt förmåga att veta hur saker och ting ska vara. Och att komma som utlänning med egna idéer är inte alltid så populärt. Även om man förklarat aldrig så ingående hur man vill ha det så kanhända dom gör som dom tycker i alla fall. I all välmening förståss.
Som när vi beställde en kommod till köket. Jag hade gjort fullständiga ritningar i skala och allting. Men tro inte att snickeriföretaget kunde följa det. De gjorde egna bedömningar och fick sedan ändra på hela möblen när den inte passade på plats.
Väldigt egensinniga kan dom vara.
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3 / 15 )Det var en otroligt varm och solig dag för att vara i Oktober. Men blivande hustrun sa att det ganska ofta kunde vara varmt långt in i November.
Dagen började med morgongåva. Jag förärade hustrun ett vackert halsband. Själv fick jag det finaste armbandsur jag någonsin ägt.
Enligt den Ukrainska traditionen måste mannen dyka upp med sina kompisar och muta sig in i den blivande hustruns hem för att familjen ska släppa henne till bröllopet. Detta kunde ofta bli en ganska stökig och bullrig historia enligt Ukrainsk tradition, och inte helt utan blodvite. Ibland kunde det också bli ganska dyrt för brudgummen.
Sonen och jag hade först avnjutit en lätt lunch på "Björken" med en stadig konjak till maten sedan försett oss med diverse småsaker som tex en halvflaska konjak till hustruns fader, ett läppstift till dottern och en kartong med chokladpraliner till modern.
Sedan mutade vi oss in i trädgården där det hade dukats upp med små smörgåsar, konfekt, vin och whiskey. Alla gäster stod redan där utom brodern och hans familj, som alltid är sena.
Dock fick jag inte se den blivande hustrun förrän hon var färdigklädd oich sminkad.
På morgonen och förmiddagen hade "hustrun", hennes dotter och min syster varit hos hårfrisörskan och Visagisten samt fått naglarna petade och lackerade. Även sonen och jag hade besökt frisören.
När det sedan bar iväg till stadens vigselinrättning så blev det faktiskt en liten bilkortege.
Stadens kvinnliga vigselförrättare gjorde sin plikt och därefter så var det dags att anträda mattan. Våra "bestman respektive brudnäbben" sonen och hustruns dotter, bredde gemensamt ut mattan. En typisk Ukrainsk liten matta, eller snarare en vacker broderad duk som man skulle kliva på.
Den som kliver på först sägs bli den som bestämmer i äktenskapet för all framtid. Gentleman som man är, lät jag naturligtvis hustrun kliva på först.
Få se vad det kan medföra i framtiden! Och mattan ska man sedan bevara och ha med sig hela livet vart man än tar vägen för att lyckan i äktenskapet ska bestå.
Efter ceremonien var det fotografering. Hustruns väninna (professionell fotograf) tog en massa bilder på trappen utanför när vi kom ut, men sedan var det bilkortege igen till stadens utsiktspunkt mot klostret, där Karl den XII hade sitt högkvarter 300 år tidigare, och sedan till centralparken med "segermonumentet". Massor med bilder skulle det vara.
Bröllopsmiddagen hölls på stadens bästa restaurang. Split.
Hustrun berättade om "normala" Ukrainska bröllop, med hundratals gäster, både kända och okända, och ett otroligt festande med fylla och slagsmål, iblad i flera dagar.
Vårt bröllop var nog ett av de mest städade i Poltavas historia.....
[ add comment ] ( 1 view ) | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3 / 16 )
Calendar
